Lucka 6. NY! LMP crew

Intervju med LMP, Sassy och Lady One

Hur startades LMP?
Lady One - LMP startades av mig Lady One, i Stockholm. Vi har målat cirka 2,5 år aktivt.
Sassy - När vi träffades började vi två, och sedan tog vi med fler.
L - Vi är fyra tjejer och tre killar i crewet. Vi är väldigt olika.
S - Vi är som en liten familj. Vi är fnittriga, gulliga, snälla.
L - Vi kör också utan droger. Det är så sjukt destruktivt med alla droger. Vi är höga på annat.

Hur träffades ni två?
S - Vi sågs i Snösätra, jag målade en My Little Pony, sedan kom en fantastisk rosa och trevlig person och pratade med mig, det var Lady One! Hon svepte in mig i sin stora famn och tog med mig i LMP. Det har utvecklat mig enormt både som person och med mitt målande. Vi stöttar varandra mycket i crewet, mycket kärlek och respekt. Det handlar mer om konsten och vara fri och rolig, än att vara tuff och hård.
L - Utan min Sassy vore crewet som en tom skattkista!

Ni är samtidigt tuffa och hårda i budskapet?
S - Ja absolut, budskapet är viktigt men man måste inte vara en tuff och hård person för det. Man kanske måste vara lite tuff och hårdhudad som tjej om man ska måla med självförtroende... men det bygger också självkänsla att måla med andra som är duktigare än mig själv. LMP är ett budskap som skapar diskussion runtomkring.
Från att prata och dricka kaffe tillsammans till att måla så delar vi allt. Vi är en trygg famn vi lutar oss mot varandra.

Vad tänker ni området Snösätra (i Stockholm)?
S - Jag har typ aldrig målat tidigare. Allt började för mig på Snösätra. Jag målade en diamant och tyckte det var kul. Plötsligt var jag fast. Jag trodde inte ens jag kunde rita innan, sedan satt jag hemma och ritade hela tiden. Jag känner mycket folk som målar men har inte själv hängt med riktigt. Men när jag väl började måla själv på Snösätra och stod ensam och målade var känslan helt fantastiskt. Spraya på väggen och bara vara fri. Jag har utvecklats väldigt mycket kreativt med sprayfärgen. Jag har krosstygnsbroderat och pysslat och gjort fotoböcker och gillar heminredning och sånt men inte fått utlopp för allt det kreativa riktigt förrän jag hittade graffitin.

L - Jag gillar adrenalin och sånt. När jag började målade med Bank var det tåg och väggar. Han lärde mig måla. Vi tog med burkarna, hittade någon vägg och körde. Men när jag går till Snösätra gillar jag utflykten, ta med kaffe och ha kul. Det är två olika grejer, köra en vägg någonstans eller måla på Snösätra.

S - Snösätra har så mycket liv, familjer kommer och tittar och fotar på helgerna. Så tråkigt att de försöker förstöra det. Dom har ju rivit halva nu. Dom har även spärrat av den delen som inte ska rivas. Känns som dom försöker få bort oss därifrån. Hemsidan Bevara Snösätra har mer information.

Hur ser ni på olaglig vs laglig graffiti?
L - Jag gillar mest det som inte är lagligt men jag har ju barn så man får vara lite försiktig... inte måla olagligt när jag har barnen hemma. Jag har målat mycket godståg och annat. Vissa i crewet bombar en hel del, och några målar mest lagligt. Vi är olika, men vi har superkul tillsammans.

Hur är det att vara kvinna i graffitikulturen?
S - Jag har aldrig stött på en plats där jag blivit så väl mottagen som tjej i en så här grabbig kultur som graffiti är. När vi bott i Åre och hängt med snowboardåkare, eller på landet med hårda snubbar med mycket attityd, då var det tuffare. Här har vi vågat vara tjejer som målar.

Hur ställer ni er till regler som finns i graffiti?
L - En del försöker säga vad man ska göra och hur man ska måla graffitin. Jag gillar det fria. För mig är det även politiskt. Vem äger det här? Jag gillar mycket bombning. För mig handlar det om frihet med graffiti. Vem äger vad? De som kan göra kapitalistisk graffiti på tågen ska inte få bestämma allt. Jag vill ha en regnbågsstad. Jag började måla i Barcelona. Där fanns en helt annan frihet. När jag går ut nu så är det en smäll också mot de som bestämmer. Men det är framförallt väldigt roligt att måla.
Man behöver inte följa regler i graffitin och konsten. Sätt inga gränser i kreativiteten. Vi försöker inte vara coola. Vi gör vår grej.

Vilka målare inspirerar er?
S - Jag måste säga Yin i vårt crew, hon är med i Sex crew också. Hon var med från början i LMP. Hon inspirerar oss så himla mycket. Hon är så fri i sitt målande. Även om Instagram blockar hennes tuttar så målar hon det ändå. Ponnys och katter och sånt, det är gulliga grejer men också mycket hårdhet som jag gillar.

L - Jag inspireras fortfarande mycket av Bank. Alla äventyr när vi letade efter väggar osv. Han är som en bror för mig. Men också Os Gemeos är väldigt häftiga. Även Nug var en stor inspiration. Det finns många! Mofo crew inspirerar också mycket, särskilt Zet, hans leoparder är så fina. Dom bjuder på sig själva och är superfina människor.

S - Grabbarna i vårt crew är fantastiska. Dom står upp för LMP. Vi har väldigt roligt tillsammans. Det är kul att målningarna syns nu och uppmärksammas på ett nytt sätt, målare intervjuas och får uppmärksamhet. Graffitin har blivit uppskattad och populär.

Vad händer för LMP om 10 år?
S - Förhoppningsvis har vi växt ut i andra länder med fler målare. Men också mer att vi får leva på det kreativa skapandet. Åtminstone kunna kombinera det. Jag vill också se mer tags på hela stan.

L - För mig är barnen viktigast. Jag kan inte åka fast mer så får ta det lugnt. Men fler roliga resor med crewet. Måla på andra ställen. Fler workshops för barn skulle va kul.

Vill ni dela någon knashistoria?
L - Min första gång när jag åkte fast 2007 var vi på S:t Eriksplan. Det var så sorgligt hur CSG behandlade oss. Slängde ner oss i backen. Det har gått för långt. Hur kan dom fortfarande finnas? Åka polisbil för att man målar och rättegångar. Hur kan det få vara så? Jag tog med min dotter och ammade henne i rättssalen som en käftsmäll mot väktaren som slängde mig i marken.

S - Dom behandlar en som skit. Även om man inte springer eller är otrevlig så är man en parasit i deras ögon. Jag förstår att det är olagligt men vi är inga hundar liksom, vi är människor.

Vad får LMP för bemötande i kulturen?
L - Vi får ofta skön respekt och bra bemötande. En del tycker att vi är som regnbågar när vi kommer.

Hur ser er kreativitet ut, utanför graffen?
L - Jag har eget företag och jobbat som konstnär i många år. Skrivit böcker, haft workshops m.m. Men nu har jag haft en tuff tid så nu målar jag en del tavlor och akvareller och annat. Vi ritar mycket tillsammans också.

S - Jag gillar att rita och skissa, det är mycket detaljer och jag sitter länge med en skiss, ibland flera dagar. Men man måste våga misslyckas och göra fel.

Hur får ni ihop målandet med familjelivet, och barn m m?
L - Det är ganska svårt. Men mina barn är involverade och följer med och målar. Min dotter är också med i LMP. Jag berättar för dom hur det är men när vi är tillsammans målar jag inget olagligt. Ibland säger jag till mina crew kompisar att lugna ner sig med bombandet, jag har frivillig dom och kan inte åka fast. Jag målar för att det är kul och barnen är viktigast.

S - Jag jobbar i butik och lite extra på andra ställen. Klart det är extra tungt nu pga pandemin m m. Folk respekterar inte riktigt att stanna hemma om de är sjuka. Men man måste jobba för att få in pengar så man kan måla. Jag jobbar helger ibland, kvällar ibland, så jag har mycket fritid när jag kan måla. Det blir som två identiteter. Jag ser bra ut på jobbet för jag jobbar i butik, det förväntas av mig. Men när jag målar tar jag av mig det där att se ut på ett visst sätt, då handlar det mer om vad jag åstadkommer.

Vad har ni för hälsning till de som vill måla, testa graffiti?
S - Ha roligt. Släpp kraven. Kör hårt.

L - Ja, ha roligt, våga! Släpp oskrivna regler som faktiskt många har med highlights och seconds och annat. Gör din grej och ha roligt. Vill du måla leoparder så gör du det. Jag målade en hafsgiraff igår. Om det är regn kan man låtsas att det regnar glitter.

S - Ibland vill man inte måla alls, nästa dag vill man måla hela världen.