Lucka 16. NY! Core

Hur ser ditt målande ut idag?
Målandet är en hobby för mig, det blir när jag har tid och kan. Jag målar väggar, nästan aldrig duk. Ibland enstaka beställningsjobb. När dom som ger uppdraget har egna idéer tror dom kanske att dom underlättar, men det kan vara tvärtom, och ibland ganska jobbigt. Och då hoppar jag helst av.

Hoppas att kunna få en helt egen vägg nånstans... De öppna väggarna är i dåligt skick nu och har blivit slitna. Situationen i Stockholm är att målningarna målas över nästan direkt.

Vad tycker du om graffitikulturen i Sverige idag?
Det är väldigt många som målar, intresset är jättestort. I och med det får man också många nybörjare. Graffitin innehåller många olika sätt att tänka idag. Det är verkligen ingen liten grupp som kan snacka ihop sig, det är många olika stilar och målare.

En sak som förändrats är att förr i tiden gick man över ordentligt, alltså rollade hela bakgrunden. Idag går man över men lämnar ofta målningar bakom kvar. Så det är annorlunda, plus fler saker.
Samtidigt välkomnar jag också förändring. Jag vill inte vara surgubben som säger "allt måste vara som det alltid har varit". Jag blir ju själv sur om nån säger så till mig!

Hur skulle du beskriva din stil och dina målningar idag?
Minimalistisk, konceptuell, grafisk. Jag tar fram nåt koncept som jag driver, testar en form och är envis med den. En slags problemlösning. Grafisk med skarpa linjer och få färger.
Min stil idag är mycket "en idé", tidigare när jag målade var det mer "ös på med mycket detaljer" och mycket motiv.

Jag tycker att man kan se på dina målningar att de har old school inspiration med 80-talsfeeling.
Det är kul att se bra 80-tals graff, jag gillar det. Vissa av dom sakerna håller än. Det är inte så jag målar nu dock. Jag byter väldigt mycket från gång till gång, men vill ändå att det ska vara tydligt ändå att det är mina grejor.

Var får du inspiration från idag?
Det är lite olika. CT, Zero Fluido och en som kallar sig Deconstructie, de gör mycket minimalistiskt. Dais från Danmark också. Jag målar ju inte samma saker, men blir inspirerad. "Va, har den jäveln har gjort sådär, fan va kul” och så får jag energi av det. Sedan tycker jag självklart att alla mina kompisar är duktiga, men det är självskrivet.

Jag skissar mycket, men inte allting blir något. Rätt som det är, så händer nånting i skissen, som jag sparar, vänder och vrider på i flera omgångar. Om jag sedan sitter och flinar kanske det är något som jag vill gå vidare med. Men det mesta kastar jag.

Hur startade NSA?
Jag och Ruze och Pike fick snabbt en kul kontakt och vänskap. Jag kommer inte ihåg vem som föreslog att vi skulle starta ett crew. Men jag började måla -86, och en del tyckte det var sent... inte -84 som vissa andra. Och att jag inte var old school bara därför. Då skojade vi med det. OK! Om vi inte får vara old school så är vi new school. Vi är New School Authority, vi kör på det. Sen träffade vi Freaky (Pet) från Holland och han var supertrevlig.

När jag ser gamla målningar som ni gjort 1989 är det svårt att se hur någon kan göra det mer tekniskt. Även om stilar kan förändras och utvecklas. Hur ser du på det idag?
Ja hmm, det var viktigt med teknik för mig och de flesta då. En kille från Danmark, Romance, sa: "det ni gör är bra, men det är en återvändsgränd, det går inte utveckla mer till slut". Jag blev provocerad då, men jag tycker ändå han fick rätt sen. På 90-talet gick utvecklingen åt det hållet, att det behövde inte vara lika perfekt längre.

Förra året släppte ni Svensk Old School Graffiti, hur gick det till och varför blev det en bok?
För några år sedan dök det upp i mitt flöde att det fanns en grupp på FB som hette Svensk Old School Graffiti. Jag blev helt tagen av alla foton jag aldrig sett förut. Jag kollade mycket i forumet, sen kontaktade jag John som hade dragit igång det. Jag frågade vad planen var med allt material. Det var så jävla tunga foton, de fick inte bara sitta och ruttna på Facebook, de förtjänade bättre. Så vi började prata om att göra en bok.

Det var jag, Fredrik Nilsson och John Kjellström som gjorde boken. Vi kontaktade så mycket folk och frågade om att få scanna in. Många ställde verkligen upp och letade fram bilder på vinden eller i källaren. Vi ville få med rätt information, årtal, plats, fotograf, konstnär/målare m.m. Det var intressant att se att så många sparat sina foton. De som inte hade kvar fotona var ledsna för det. Den perioden betyder nånting för målarna. Det kanske var därför vi gjorde boken, eftersom det betydde så mycket för många. Om jag talar för mig själv kände jag redan det då, det vi upplevde då var något speciellt. Vi är med om något unikt här.

Tror du att graffitin kommer bli accepterad som en ism?
Det har funnits i 35 år i Sverige och inget tyder på att det mattas av. Jag är inte så kunnig inom konsthistoria men det har säkert funnits ismer som levt kortare än så och är erkända som konstformer idag. Om man ser till antalet utövare är graffiti mycket större än antalet utövare av andra tidigare ismer. Så tänker jag att det måste vara i alla fall.

Vilka förgreningar av graffitin idag ser du som intressanta?
Graffitin på min tid var bara graff. Idag är det så mycket olika stilar och inriktningar och graffitin ser så olika ut. Så fort jag pratar med någon utomstående om "graffiti" får de direkt en bild i huvudet, men jag vet att de ser bara en liten del. Jag fortsätter skriva min tag och mitt crewnamn som motiv men visuellt ser det inte alls ut som graff. Vad ska man kalla det då?

Ja, vad ska man kalla det? Och vad ska man kalla de som inte alls målar text?
Svårt! Jag förknippar gatukonst och streetart med stenciler och realistiska porträtt, eller djur, eller kanske politiska grejor. Det har dykt upp ord som postgraffiti - det som kommer efter graffiti. Typograffiti, kalligraffiti, man försöker fånga in nya spår som kommer från graffitin. Jag är kluven, det kan finnas en poäng i att utöka termer och definitioner, men samtidigt: spelar ingen roll! Är det bra så är det bra!

Min personliga åsikt är att graffiti ska ha text. Det var så det uppstod. Man skriver sitt namn. Men det är utan värdering: alltså det är inte automatiskt bättre eller mer spännande för att det är graffiti. Och förresten, när det gäller text... jag upplever ett stigma kring texter, som att texter är farliga? I alla fall i sammanhang som rör muralkonstfestivaler eller gatukonstprojekt, eller liknande. De kan skriva att texter "skapar otrygghet i samhället" och liknande. Alla kanske inte kan läsa det, men det är en annan sak.
När folk kommer fram och frågar "vad står det" så svarar jag aldrig på det. Inte direkt i alla fall, de måste försöka själv först. Och när de klarar det, så blir dom ju jättestolta. Syftet med konst är inte att alla alltid ska förstå allting. Då blir det till slut helt urvattnat och totalt ointressant.

Den bästa frågan man kan få när man målar är "vad blir det" eller "vad är det"...
Precis, haha. En gång när vi stod och packade ihop stegar och färg efter vi målat en stor tunnel, så kom en gubbe fram och sa "Hmm, jahaja, det blir nog bra när det är klart i alla fall". Han menade inget illa med det. Men kändes absurt.

Vilken respons har boken fått?
Vi är väldigt stolta över boken och har fått många fina kommentarer och bra respons. Boken kilar in sig tidsmässigt mellan Spraycan Art, Subway Art, Dansk Wildstyle och Spraykonst, men ingen av de böckerna är faktiskt gjorda av målare. De författarna var journalister, fotografer, forskare osv. Den här boken är gjord av oss som är målare. Vi som var i det har dokumenterat vår kultur, så som den var på 80-talet. Allting i den här boken är sant, vi har blandat bombade tåg med vackra burners. Det är tags, text, figurer, människor och platser. Och vi har ingen agenda.

Vad blir nästa bok?
Nej, haha. Inga fler böcker. I så fall måste vi/jag har något nytt att säga. Inte bara: "och här kommer fler bilder". Om det kommer en ny idé så... kanske. Men det är väldigt mycket jobb att göra en bok.

Vad ska du göra med alla pengar du fått in på boken?
Haha! Ja känns rätt skönt att vara nybliven miljonär!! ;-)

En hälsning till alla nya och gamla målare som läser intervjun och ser vår kalender?
Jag vet inte... Just nu är jag bara så glad över att Trump-idioten förlorade i valet. Tänk dig att inte behöva se hans oranga fejs i tv-rutan varenda dag.